Jag blir mörkrädd när jag läser denna artikel, när ska föräldrarna hinna prata med sina barn och fråga hur de har haft det i skolan eller på dagis?
Är det inte viktigt att man som förälder är, i alla fall lite, insatt i sina barnens skolarbete?
Jag tycker jag ser större och större behov hos eleverna att ha en vuxenförebild, borde inte denna förebild vara föräldrarna? Om vi hyr in en person som ska lämna och hämta barnen på dagis och hjälpa dem med deras läxor, när hinner barnen då träffa sina föräldrar och prata med dem?
Har man inte tänkt att ta ansvar för sina barn så tycker i alla fall inte jag att man ska skaffa barn. Den dagen jag väljer att skaffa barn vill jag klä på mina barn och gå med dem till förskolan, jag vill hämta dem och höra med dem vad de har gjort. Jag vill inte hyra in någon outbildad (inte utbildad heller) person som ska göra läxorna med mina barn. Vart är vi på väg??
Då tycker jag att det är bättre att hyra in någon som städar och tvättar åt oss så att vi i alla fall har tid att ägna oss åt barnen som vi har valt att sätta till världen!
